Planting gardens in a distant land
By Josh Armfield (project coordinator)
What is it like to live as a people in exile? Who among us can say they have this experience? Maybe not so many of us privileged Europeans or "westerners" can say we have much exile experience. But surely our many refugee sisters and brothers living in Luleå can enlighten us on the subject. Nonetheless, immigration, exile, home and hospitality are recurring themes in the Bible. Where is our home? Even the Son of God himself lived as a refugee and "had nowhere to rest his head" (Matt. 8:20). The apostle Peter addressed the readers of his first letter as "strangers in the world", referring to the Christians of the diaspora, and later calls them "immigrants and strangers in the world" (1 Pet. 2:11). In this way, the early Christians lived: persecuted, oppressed and without the securities and luxuries of citizenship.
In what ways might this perspective inform the ways we as Christians today engage the world we live in? We are reminded that we are a people not of this world, meaning that we do not find our first allegiance or belonging in any worldly nation, ethnic group or geographical place. Rather our allegiance and belonging are in the Kingdom of heaven, as Paul writes in his letter to the Christians in Ephesus, "You are fellow citizens with God´s people, and you belong to God´s household" (Eph. 2:19).
We are only strangers and guests on this earth, and at the same St. Francis reminds us of our "connectedness" to all of creation. We are sisters and brothers with all of God´s creation, brother Sun and sister Moon. If each one of us could apply this wisdom to our lives, how much easier could it be to address the many crises humankind faces today? Instead of letting greed drive us forward, gratitude and generosity might be our guide. Instead of plundering the earth of resources, we might tread lightly in wonder and joy of all God has created. And instead of waging war and destroying our enemies, we might see them as fellow pilgrims on a journey!
Soon EFS Luleå will welcome three new pilgrims, EU Solidarity corp volunteers, to journey with us as strangers and guests in a land not their own. Brave right! But we don´t plan on them being strangers, or guests, for long! They will be joining the Good Seed Project as they dive into the work of love, mercy and compassion that we are called to practice as followers of Jesus. And with the theme of exile in mind we will be planting trees and gardens together! Literally, but also symbolically as we always have with the Good Seed project. We do not simply pray and wait for God´s kingdom to come. We take action to create the world we want to see, as Jeremiah also encouraged his readers to do. We will plant seeds of hope where hope seems to be disappearing. We will plant gardens of mercy in a city where hearts are growing cold. And we will plant trees of healing in a world falling apart. And as we work we trust that our efforts are not in vain, but that God holds together all things.
Soon we will meet our volunteers John and Sarah (from Egypt) and Egle (from Lithuania) who will be with us from January until the middle of October. Please pray for them!
Svensk översättning:
"Bygg er hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem..." (Jeremiah 29:5) Gud talade till sitt folk genom profeten Jeremia under fångenskapet i Babylon. Ändå sade Gud, "Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång." (Jeremiah 29:7)
Hur är det att leva som ett folk i exil? Vem av oss kan säga att de har denna erfarenhet? Kanske inte så många av oss privilegierade européer eller "västerlänningar" kan säga att vi har mycket exil-erfarenhet. Men våra många flyktingsystrar och bröder som bor i Luleå kan säkert upplysa oss om ämnet. Teman som invandring, exil, hem och gästfrihet är återkommande i Bibeln. Var är vårt hem? Även Guds Son själv levde som flykting och "hade ingenstans att vila sitt huvud" (Matt. 8:20). Aposteln Petrus tilltalade läsarna av sitt första brev som "främlingar i världen", med hänvisning till de kristna i diasporan, och kallar dem senare "invandrare och främlingar i världen" (1 Petr. 2:11). På så sätt levde de tidiga kristna: förföljda, förtryckta och utan den trygghet och lyx som medborgarskapet ger.
På vilka sätt kan detta perspektiv påverka hur vi som kristna idag engagerar oss i den värld vi lever i? Vi påminns om att vi är ett folk som inte är av denna värld, vilket betyder att vi inte finner vår första lojalitet eller tillhörighet i någon världslig nation, etnisk grupp eller geografisk plats. Snarare är vår lojalitet och tillhörighet i Guds rike, som Paulus skriver i sitt brev till de kristna i Efesos: "Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud." (Ef. 2:19).
Vi är bara främlingar och gäster på denna jord, och samtidigt påminner den Helige Franciskus oss om vår "samhörighet" med hela skapelsen. Vi är systrar och bröder med hela Guds skapelse, broder Sol och syster Måne. Om var och en av oss kunde tillämpa denna visdom i våra liv, hur mycket lättare skulle det då vara att hantera de många kriser som mänskligheten står inför idag? Istället för att låta girighet driva oss framåt, skulle tacksamhet och generositet kunna vara våra ledord. Istället för att plundra jorden på resurser, skulle vi kunna gå varsamt fram i förundran och glädje över allt som Gud har skapat. Och istället för att kriga och förgöra våra fiender, skulle vi kunna se dem som medvandrare på en pilgrimsresa!
Snart kommer EFS Luleå att välkomna tre nya pilgrimer, volontärer genom Europeiska Solidaritetskåren. Dessa unga volontärer kommer för att vandra med oss i ett land som inte är deras eget. Men vi planerar inte att de ska vara främlingar, eller gäster, länge! Genom The Good Seed Project kommer de att dyka ner i arbetet att sprida kärlek, barmhärtighet och medkänsla som vi är kallade att göra som Jesu efterföljare. Och med temat "exil" i åtanke kommer vi att plantera trädgårdar tillsammans! Bokstavligen men också symboliskt, som vi alltid har gjort med Good Seed-projektet. Vi ber inte bara och väntar på att Guds rike ska komma. Vi agerar också för att skapa den värld vi vill se, precis som Jeremia uppmuntrade sina läsare att göra. Vi kommer att plantera frön av hopp där hoppet verkar sina. Vi kommer att plantera en barmhärtighetsträdgård i en stad där hjärtan börjar kallna. Och vi kommer att plantera träd som förenar i en värld som faller isär. Och vi litar på att vår kamp inte är förgäves, utan att Gud håller allting samman.
Snart får vi träffa dessa unga volontärer John och Sarah (från Egypten) och Egle (från Litauen) som kommer att vara med oss från januari till mitten av oktober. Be gärna för dem under tiden de förbereder sig.
Comments
Post a Comment